- e l l e n . l i l j g r e n

Det här med att jag växer, både på längden och inom ridningen, är inte alltid posetivt. Jag börjar växa ur honom, på båda sättet. Jag måste bestämma mig om jag ska ha kvar honom eller lämna tillbaka honom och leta efter en häst eller större ponny som jag kan komma vidare med. Det gör ont att tänka på det här, för jag kan inte tänka mig ett liv utan den underbara lilla ponnyn, men samtidigt så vill jag ju komma framåt och börja träna och tävla, inte bara på klubbnivå. Helst så skulle jag ju självklart ha kvar arhamiz och ha en till häst, men vi är ju inte precis rika så det kommer ju aldrig hända. Så jag måste välja hur jag ska göra, och det är fan inte lätt. Jag visste att det skulle bli svårt när det började närma sig att bestämma mig hur det skulle bli, men jag trodde aldrig att det skulle bli såhär svårt. Jag vet att jag någon gång inte kommer ha kvar honom, men jag vill inte förlora min bästa vän, han är verkligen det. Han får mig att skratta och le, när jag egentligen bara vill gråta, han finns liksom alltid där. 

Jag älskar min lilla ponny ♥

Jag har haft dem bästa tiderna med dig.